Klockan är i denna stund 00:49 och jag borde sova. Istället sitter jag i vardagsrummet och grubblar, tillsammans med Cardena Perpetua på lågmäld volym.

Ja alltså, den spanska tilen för Shawshank Redemption. Och eftersom jag kan varenda replik till den underbara filmen så blev detta en liten spanska lektion (eftersom spanjorer gillar att förstöra film och musik genom att dubba sönder dem) Innan var jag joinad av min värdfamilj, och tillsammans har vi ätit kebabrulle och kommunicerat om träning, hur jobbigt det är och vilken träningsvärk vi alla har. Sergio, min värdpappa har även skrämt i mig att han ska tvinga mig göra armhävningar på morgonen om jag inte stiger upp. Har nämligen haft lite issues med att stiga upp i vanlig ordning. I onsdags blev jag väckt 3 gånger men lyckades på något sätt somna om.

Jag är inne på min 20:onde dag här i Spanien och det känns gött och tryggt. Under veckan har de flesta av oss äntligen fått våra sk "Abonos". Det vill säga, buss/metro/tågkort. Nu kan vi ta oss vart vi vill utan att oroa oss för mynt i plånboken och för mig har det varit ett sätt att bli hemstadd. Om det inte vore för matteprovet på måndag och hemtentorna i vartenda jävla ämne så känner jag mig riktigt lugn.

Så ja, jag mår bra. Nästan skitbra faktiskt. Om det inte vore för min utflippade hy, folks 18-årsdagar och min skoldator som i veckan åkte ner för trappan och sprack. Men vissa saker måste man få negga över. 

Hasta luego, eller "asa lueo" Madridborna tycks säga....